Källa: Artikel i Nora Stads & Bergslags Tidning måndagen den 8 juli 1935

           Palmé hemförde 3:e segern

        i följd på "Norasjön runt".

   Före årets tävling "Norasjön runt" hade IFK-ledningen bestämt dekreterat att loppet skulle bli det sista, om pokalförsvararen Palmé åter lyckades hemföra trofén och därmed behålla den för arv och ägo. Efter tävlingen var samma ledning inte fullt så säker på sin sak och detta berodde uteslutande på upptäckten att "Norasjön runt" fortfarande har ett fast grepp om de aktivas och åskådarnas intresse, vilket i samverkan med det strålande vädret gjorde den 7:e tävlingen till en fullträff.
    Massor av åskådare hade som vanligt fattat posto vid de bästa utsiktspunkterna och de största entusiasterna hade skaffat sig fordon av skilda slag för att dymedelst följa tävlingen på nära håll. Ibland kanske alltför nära, men till bilisters och cyklisters heder skall sägas att man i allmänhet ställt sig tävlingsledningens uppmaning att inte hindra de tävlande till efterrättelse. Kanske bidrog också ledarbilens effektiva "rensningsarbete" till att underlätta framkomsten för de 8 löparna.
    Om förstaplatsen var det egentligen aldrig någon konkurrens. Det är ingen överdrift i påståendet att Palmé stod en hel klass över sina medtävlare och hans insats fick närmas formen av uppvisning, en verkligt vacker propaganda som visade att en vältränad idrottsman mycket väl kan löpa 25 km. i hård fart utan att därför behöva tappa stilen. Utan att någonsin vara hotad ledde han loppet från Norvallas portar till målet och fick större delen av de 25 km. löpa i splendid isolation. Fullständigt oberörd och i bästa stil anlände fredrikshofvaren till Norvalla. En storstilig prestation!

    Av de 9 anmälda ställde Grönlund, Nora, inte upp. Omedelbart efter starten lade sig Palmé i täten och drog ifrån flera av konkurrenterna redan i backen ned mot Epidemisjukhuset, där endast Johansson, Södermalm, Nilsson, Hallstahammar, och Olsson, Fredrikshof, förmådde följa. Avståndet till den följande klungan, som leddes av Mossberg, Nora, var 20 m. Palmé fortsatte sin hårddragning fram mot Hitorpsbacken och de tre följeslagarna blevo så småningom nödsakade att släppa känningen med pokalförsvararen. Med lätta och fjädrande steg forcerade Palmé den långa backen, där flera av de föregående loppen avgjorts. Avståndet till tvåan, Olsson, ökades dock betydligt mindre än väntat -- backtagning anses ju vara Palmés lilla specialitet -- och på krönet taxerades försprånget till 25 m. Johansson hade dock svårare att följa med i den hastiga takten och befann sig ytterliggare 40 m. längre tillbaka.
    I den följande utförsbacken ökades avståndet än mera och vid 5 km. -märket noterades tiden för Palmé till 16 min. (exakt densamma som förra året), för Olsson 16,30, Johansson 16,35, Mossberg, Wärner och Sven Öberg 17 min., Nilsson 18 min., Nils Öberg 18,30.
    Medan Palmé fortsatte flykten mot den hägrande segern, hade Olsson och Johansson funnit tillvaron trist utan sällskap och slogo därför följe från vägskälet till Alntorp. Olsson tycktes emellertid umgås med planer på att nå klubbkamraten och gjorde före Alntorps gård ett ryck, som Johansson inte förmådde besvara. Avståndet mellan Palmé och Olsson krympte ihop alltmera från 120 till 100 m., till 80 m., och ledarebilens besättning vädrade en liten sensation. Frågan var dock en aning för tidigt väckt, ty Palmé hade snart nog upptäckt att konkurrenterna började nalkas och ökade takten. Vid backen före Brösttorp -- 1 mil från starten -- var tiden för Palmé exakt densamma som förra året eller 33 min. och klubbkamraten var åter distanserad med närmare 200 m., medan Johansson fullständigt tappat kontakten med sin forne följeslagare och hade 60 dryga meter fram till denne.

som placerats ungefär vid banans mitt, passerades av nästan samtliga tävlande utan uppehåll. Palmé vinkade avvärjande mot de erbjudna förfriskningarna och gjorde utan vidare "värdshus förbi", medan flera av de övriga passade på att blöta sina upphettade ansikten. Fredrikshofvaren ledde fortfarande suveränt och föreföll vara i bästa kondition. Tiden var 38,20, alltså ½ min. sämre än i fjol. För Olsson, som nu låg c:a 120 m. efter, noterades 39 min., för Johansson -- ytterliggare 200 m. -- 40 min., Mossberg 41 min., Wärner 41,10 och Nilsson 42 min.
    På sträckan fram mot Fågelhult förblev ordningsföljden mellan de främsta oförändrad, medan Wärner hade hämtat in Mossbergs försprång och nu följde hack i häl. Gunnar Johansson, som låg c:a 400 m. efter Olsson, tillfrågades om konditionen och förklarade sig vara "lite stel i bena sedan i tisdags" (DM-tävlingen för Stockholm). Vid Strandvillan -- 15 km. från starten -- där hela kolonien ställt upp på ömse sidor av landsvägen för att heja på de tävlande, var tiden för Palmé 51 min. Olsson följde på 100 m. håll med tiden 51,30 och 300 m. längre bort skymtade Johansson, som fick 53 min.
    Palmé fortsatte i samma tempo förbi Born fram mot Risbacken, men de övriga funno farten för hög och sackade efter. På några kilometer hade ledarens försprång ökats till 170 m. och tävlingen kunde anses avgjord. Risbacken passerades av Palmé efter 1,02 tim. -- tiden var åter exakt densamma som förra året -- Olsson 1,03, Johansson 1,05,30, Mossberg och Wärner -- fortfarande troget följande varandra -- 1,07,30, Nilsson 1,08. Den sistnämnde föreföll vara i god kondition och knappade allt mer in på avståndet till de framförvarande.
    Genom täta åskådarskaror och glatt vinkande åt de hejande fortsatte Palmé sitt segerlopp och släppte inte av på takten under de sista km. Över stadens gator gick flykten undan konkurrenterna i bästa propagandastil och den långa backen upp till Norvalla forcerades lika elegant som alla småknixar under vägen. På Norvalla hälsades den trefaldige triumfatorn med stort jubel och fick som ytterliggare lön för mödan en lagerkrans om halsen. Ärevarvet avverkades i bästa stil och nästan lika oberörd som i loppets början bröt Palmé målsnöret.
    Under tiden hade märkliga händelser timat ute på banan. Konditionsstarke Nilsson hade hämtat upp försprånget till tandemparet Mossberg-Wärner, men kunde inte hota Olsson och Johansson. Fältet hade tänjts ut betydligt under de sista 5 km. och det dröjde 2 min. (motsvarande en sträcka på 500 m.) innan Olsson skymtade i Norvalla-ingången. 4 min. senare uppenbarade sig Johansson på sviktande knän och efter ytterliggare 2 min. väntan dök Nilsson upp. Med spänning motsågs nästa mans ankomst. Skulle Mossberg kunna rädda DM-tecknet till Nora? Frågan besvarades ganska raskt, ty 1 min. 15 sek. efter Nilsson anlände Wärner, som i Hagby-backen sagt adjö åt Mossberg, tackat för sällskapet och ensam fortsatt mot mål och en vinkande DM-seger. Mossberg hade förgäves försökt besvara rycket och inne på Norvalla var avståndet närmare 50 m. Nora-löparen föreföll ganska medtagen och hade inga möjligheter att hämta upp försprånget. De båda övriga Nora-
löparna hade halkat efter betydligt och siste man i mål föreföll åtskilligt utpumpad.
    Sedan löparna fått en välbehövlig vilopaus, förrättade ing. Nauckhoff prisutdelningen efter följande prislista:
    1) Henry Palmé, Fredrikshofs IF, Stockholm, 1,24,40,4 (vandringspriset för alltid, IFK:s hederspris och silvermedalj);
    2) Herbert Olsson, Fredrikshofs IF, Stockholm, 1,26,40 (IFK:s hp. och bronsmedalj);
    3) Gunnar Johansson, Södermalms IK, Stockholm, 1,30,25,5 (IFK:s hp och bronsmedalj);
    4) Folke Nilsson, Hallstahammars SK, 1,32,30,5 (IFK:s hp och bronsmedalj);
    5) Tage Wärner, IF Start, Örebro, 1,33,45 (DM-tecken, IFK:s hp och IFK:s silvermedalj);
    6) Max Mossberg, IFK, Nora, 1,34,15,1 (IFK:s hp och distriktsförbundets silvermedalj);
    7) Nils Öberg, IFK, Nora, 1,44,09 (IFK:s hp och distriktsförbundets bronsmedalj);
    8) Sven Öberg, IFK, Nora, 1,48,00 (IFK:s hp och bronsmedalj).
    Slutligen utbringades ett fyrfaldigt, kraftigt besvarat leve för pristagarna.
                                                                                                     J i b.