| |
Idrottsföreningen Kamraterna i Nora hade i går en av sina stora dagar, då
det nationella landsvägsloppet Norasjön runt löptes utav några av landets
bästa långdistansare, medan allmänhetens intresse rörde sig kring löparnas
förehavanden på den 25 km. långa tävlingssträckan.
I
ledarebilen hade plats beretts för en medarbetare i denna tidning,
varigenom loppet kunde följas från start till
mål.
Strax efter klockan 4 på e. m. ljöd
startskottet, vilket försatte de 9 deltagarna i rörelse från Norvalla, där
redan då ett par hundratal personer samlats. Man hade väntat, att löparna
skulle hålla ihop åtminstone ett par km., men redan från början satte
Folke Nilsson från Västerås full fräs, vaktad av Birger Öberg och Broberg
från Årsunda, vilken plats är belägen någonstans i Hälsingland. Denne
Broberg, vilken ingalunda är obekant inom sportmannakretsar, umgicks
tydligen med planer på att visa "sydlänningarna" vad det unga Norrland
förmår. Ty när man nalkades vägporten vid Älvstorp hade han redan
distanserat Birger Öberg, vilket var ungefär samma historia som i Leksand
midsommar.
Hitorpsbacken var det första hårdprovet,
och det var här fältet drogs ut. Det blev ommöblering efter hela linjen,
och när krönet nåtts av de första, var fältet utdraget hela 250 meter. Då
ledde pokalförsvararen Gunnar Johansson, vilken sprang lekande lätt, ehuru
han långt ifrån var i samma dunderform som i fjol. Närmast efter kom
Årsunda med energiskt men ej elegant löpsätt. Hack i häl efter honom
följde Birger Öberg, lätt igenkänd på näsduken över frisyren. Däremot
släppte Folke Nilsson, vars ideal av tävlingssträcka ingenting har
förenligt med sega backar. Dessa mannar hade då använt en tid av 13 min.
från Norvalla.
Efter 4 km. hade Broberg listat sig
fram till ledningen och gick tydligen in för att vinna ett försprång. Han
hade redan 30 meter till godo på nästa man i fältet. I tätgruppen arbetade
sig en ny man fram. Det var Fagerstas hopp, Eric Eriksson, som visade
Öberg fotsulorna. Halvmilen nåddes i denna ordning efter 17 min., och man
började ana att Årsunda skulle göra dagen. Han låg c:a 150 meter före
nästa man vid Östra Sund, där löparna fingo härlig och välbehövlig svalka
på skogsstigen. Var det månne detta, som fick Öberg att ilskna till och
drog upp honom till tredje platsen? Hans frammarsch konstaterades vid
Alntorp, där ledarebilens vägmätare uppgav att 8,500 meter tillryggalagts
från starten. Men där ledde också Årsunda med hela 250 meter. Vid 1 mil
skedde första tidtagningen:
Årsunda-Broberg 34 min. 30 sek.; Eriksson och Öberg 35,30; Owetz
36,15; Gunnar Johansson 36,30; Folke Nilsson 37,0; Nils Öberg 38,20;
Grüner 38,40; Oskar Gustafs-
son 39,10.
Vid Hammarby, där matkontroll var anordnad,
hölls ungefär samma ordningsföljd, men här började vissa tecken på
blivande omändringar att visa sig. Johansson föll starkt tillbaka, visade
visserligen inga tecken på trötthet och var vid gott humör, men svarade på
en fråga om hur det var fatt, att "det går inte alls". Öberg låg
visserligen ännu 3:a men började mattas. Han förklarade senare, att
musklerna knöto sig, så att han inte fick ut stegen ordentligt. Bakom
honom nalkades två hotande män, Owetz och Folke Nilsson, som
kamratsprungo. Årsunda ledde betryggande men trodde knappast att han
skulle kunna hålla avståndet. Han fortsatte dock i samma jämna lunk,
vilken av mätaren uppskattades till 15 km. per tim. Akterut kommo Nils
Öberg, Grüner och Gustafsson skilda åt med c:a 100
meter.
Tid togs även vid Risbacken, när 6 km.
återstodo:
Årsunda 1 tim. 5
min.; Eriksson 1,06,30; Öberg 1,08,30; Folke Nilsson 1,09; Owetz 1,09,20;
Nils Öberg 1,12; Johansson 1,12,20; Grüner 1,12,30; Gustafsson
1,13,30.
Öberg var nu tämligen utsugen av
Bornsbacken och skulle säkert inte länge till orka hålla tredje platsen.
Den halva minut, han hade till godo, plockades också in till Karlslund av
både Nilsson och Owetz, vilka voro i jämförelsevis god kondition. Icke
heller Nils Öberg kunde tänkas hålla sin plats mot två så rutinerade
löpare som Grüner och Johansson. Han hade dock gjort en vacker prestation
under loppet och var vid god kondition. Tydligen håller han på att växa
sig tillräckligt stark för dylik långkörning.
Så
gjorde de tävlande slutloppet upp mot målet, där en folkskara på c:a 400
personer beredde sig på att mottaga dem. Först kom Årsunda, alla sina onda
aningar till trots i god form och med den jämna lunk, han haft under hela
loppet. En tös, klädd i segerns färg; stod där redo att mottaga den förste
med segertecknet, lagerkransen, som vinnaren mottog med höviskt böjd
nacke. Och under folkets jubel löpte den lagerkrönte i mål på en tid, som
visserligen var 4 min. sämre än fjolårets segraretid men i betraktande av
solhettan var särdeles god.
Bästa konditionen torde
få tillerkännas Fagersta, som gjorde en vacker slutspurt. Birger Öberg,
hemmapublikens man, hade till synes tagit slut i Hagbybacken men hämtade
sig vid åsynen av sitt dagliga tillhåll och spurtade grant i mål som femte
man.
Slutresultaten blevo:
1) Gustaf Broberg, Årsunda I. F., 1 tim. 29 min. 22
sek.; 2) Eric Eriksson, Fagersta
A. I. K.,
1,31,23; 3) Folke Nilsson, Västerås I. K.,
1,33,23; 4) Oscar Owetz, Ockelbo, 1,34,36; 5)
Birger Öberg, I. F. K., Nora, 1,36,15; 6) W. Grüner,
Fredrikshofs I. F., Stockholm, 1,38,27; 7) Gunnar Johansson,
Södermalms I. F., Stockholm, 1,38,28; 8) Nils Öberg, I. F. K., Nora,
1,39,14; 9) Oskar Gustafsson, Framåt, Stockholm,
1,39,42.
Alla de tävlande gingo
alltså i mål trots de svåra strapatserna.
Efter
tävlingarna förrättade I. F. K:s ordf., trafikinspektör Hans
Malm-
qvist, prisutdelning och höll i samband därmed ett anförande,
vari han prisade de tävlandes bedrifter och uttalade den anordnande
föreningens tack för deltagandet. Han utbringade även ett fyrfaldigt leve
för de idrottsmän, som varit i elden och icke givit upp trots sträckans
längd och värmen. Till Broberg överlämnades härefter vandringspriset att
förvaltas till nästa år samt I. F. K:s hederspris och en medalj. Eriksson
belönades med pokal och medalj och de övriga erhöllo hederspris eller
medalj. Grüner, som är hela 43 år gammal, fick dessutom mottaga leverop
och applåder.
-- -- --
--
Intresset bland allmänheten
för tävlingen var stort och detta ej endast i Nora. Efter hela
tävlingssträckan hade åskådare samlats för att se långlöparna och vid
varje plats, där man kunde följa de tävlande med ögonen någon längre bit,
var det anhopning av intresserade.
I. F. K. måste
även ha några ord av beröm för de utmärkta anordningarna vilka icke
klickade på någon punkt. Med erfarenhet från förra året hade ännu en bil
utom ledarebilen satts in, varigenom man blev i stånd att så mycket som
möjligt skydda de tävlande från motoristernas dammbildande närgångenhet.
Med de tävlande följde även cyklister, som gingo till handa med dricka och
frukt. Vid 1 och 2 mil tillkännagavs tiden för var och en av löparna.
Ledarebilens överbefälhavare var hr. Henning Wilhelmson, som väl skötte
sin uppgift.
Årsunda uttalade sitt höga gillande av
vägen och fann tävlingen långt trevligare än Leksandsloppet, där han under
midsommarhelgen placerade sig som andre man.
Och ett
är säkert, det nämligen att Norasjön runt är en för propaganda särdeles
lämplig
tävling.
Håge. |
|